whiteassnow

till Robert Månsson,

ett år sen.

för ett helt år sen, 365 dagar sen blev du min.
Det var ett helt år sen det var du och jag påriktigt.
en och en halv månad senare tog det slut.
Jag vill verkligen berätta för dig nu hur jag har mått.
Du om någon, vet vad jag har gått igenom, du vet
alla fel jag gjort, och hur mycket jag skadat mig själv.
Jag kan inte skylla på dig, för istället för att försöka
vara stark , gå vidare och välja livet, så valde jag att
gömma mig. Gömma mig, gråta, lida och tycka synd
om mig själv. För mig betydde du mer än vad livet gjorde.
Hade jag inte dig, hade jag inte mig själv. Ingenting
var värt någonting. Jag kunde lika gärna dö utan dig.
Jag led, något så fruktansvärt. Mina vänner led, och
framför allt, min familj led. Dom led av att behöva se
mig så varje dag, förstörd och helt jävla sönder.
Just nu i denna sekund när jag skriver det här,
faller många stora tårar nedför mina kinder.
Alla minnen på det livet jag levde då, helt jävla sjukt.
Jag visste inte att man kunde må så jävla dåligt.
Flera gånger senare gav du mig falska förhoppningar,
det vet du. Och det var fel av dig, det vet du med.
Du fick mig sluta med den skiten, men du fick mig även
att börja igen. Jag har slutat med sån skit nu.
Och jag ångrar att jag tog så hårt på allt nu.
Jag vill att du ska veta att du var den första jag var kär i,
du betydde allt för mig. Och det gjorde fruktansvärt ont
att förlora dig. Men jag kommer alltid finnas här för dig,
som en vän. Vänner stöttar varandra, och du är bäst.

Jag älskar inte dig längre, jag klarade det.
Det tog bara ett år.

/ sandra sandberg